drabbats av för mycket ångest om inte mer..och fan vad detta ger mig MAGVÄRK. Har ni kännt känslan av att man vill skrika rakt ut, men det tar tvärstopp? Jag försåtr inte nes varför ajgs kriver detta inlägg, för inga ord kan beskriva. Det var längesen jag kände en sånhära sårbarhet, och det var längesen jag var så personlig i denna blogg. Jag har gömt mig under täcket hela dagen. Och så får det bli. hejdå.

Jag vet inte hur jag skulle kunnat stå på mina ben, utan dig emelie <3. Jag är ärlig, jag har tur om jag kan stå på bena imorgon, övermorgon, dagen efter övermorgon, nästa dag..