sitter just nu och funderar på livet, som för mig, startar i sommar. Nu pratar jag om vuxen livet. Min moster lärde mig att inse en sak, leva, testa, ha kul. Det är vad det handlar om just nu. Jag har hittat kanonutbildningar, eller en kanon en. Men problemet är att jag är för rädd, skygg och vågar inte ta för mig. Även fast jag innerst inne är ganska stor. Jag vågar inte lämna personer som står mig nära, saker som står mig nära. Det gör mig väldigt svag.
Jag ska bli något, inget heltidsjobb på max eller okq8, inget jag-tager-vad-jag-får-jobb, inget sånt. Har aldrig varit min grej.
Nu ansöker jag, men för det ås vet jag inte hur det blir i sommar. Jag kan lika gärna stanna hemma på hemma fronten. Jag vet att det finns en anledning till att jag KAN göra det.